సరే , నా కర్తవ్యం నేను నిర్వర్తించుకుంటూ పోగా, కప్పను విడదీసి, కడుపు తీసేసి , పేగులు బయటవేసి, ఊపిరితిత్తులు పొడిచివేసి ..ఇంత చేసినా ఆ గుండె కొట్టుకుంటూనే ఉంది. సరిగ్గా గుర్తులేదు కానీ దాదాపు పది నిముషాలసేపు. ఆ రోజు నాలో పుట్టిన అనుమానం , ఇంత చిన్న కప్పను మనం ఇంత టార్చర్ చేస్తే , ఇంకా దీని గుండె కొట్టుకుంటోందే , మరి మనుష్యులేంటీ యాక్సిడెంట్లలో ఠపీమని స్పాట్ డెడ్ అయిపోతారు. కప్పకే ఇంత స్టామినా ఉంటే మనిషికి ఇంకెంత ఉండాలో కదా ?
ఆ ప్రశ్నకు సమాధానం కోసం నేను అట్టే వెతకలేదు. ఎందుకంటే అందుకోసమని ఒక మనిషిని టార్చర్ పెడితే చూడలేం కదా. కానీ ఇన్నేళ్ళుగా ఆ ప్రశ్న నా సబ్కాన్షస్లో అలాగే ఉండి ఉందని ఈ రోజు అర్థమయ్యింది. కొన్ని జపాన్ సినిమాల ట్రయిలర్లు చూస్తూ, ఒక ట్రయిలర్ చూసి భయపడ్డాను.
తర్వాత ఒక యదార్థ సంఘటన ఆధారంగా ఆ సినిమా రూపొందించబడిందని తెలుసుకున్నాక గూగుల్ చేస్తే , వచ్చిన ఆ కేసు చదివి, మానవునిలోని మృగాన్ని తలుచుకుంటే ఒళ్ళు జలదరిస్తోంది. మనిషి ఇంత క్రూరంగా ఉండగలడా అనిపిస్తోంది. చాలాకాలం క్రితం నాన్కింగ్ ఊచకోత (ఇది కూడా జపనీయులపైనే జరిగింది) చదివినప్పుడు కలిగిన కంపరం మళ్ళీ కలుగుతోంది. ఆ రెండూ నేను వ్రాయలేను, ఇవిగో లింకులు.
ఈ ఆధునిక ప్రపంచంలో కూడా మనిషి ఎంత క్రూరంగా ఉండగలడో తెలుసుకోవాలి అనుకునేవాళ్ళు మాత్రమే అవి చదవండి. దారుణమైన వార్తలు విని వాంతులు చేసుకునేంత బలహీనులు అయితే ఈ లింకులు ముట్టుకోకండి, ముందే వార్నింగ్ ఇస్తున్నా.
http://en.wikipedia.org/wiki/Junko_Furuta
http://en.wikipedia.org/wiki/Nanking_Massacre
ఇక, పైవి చదివినవాళ్ళకోసం , ఒకవేళ , రాష్టాలు విడిపోయేందుకు సివిల్ వార్లో లేక పక్కనున్న చైనా లేక పాకిస్థానులతో యుద్ధాలో వస్తే , మనవాళ్ళూ ఇలాగే బలి అవ్వడమో లేక అత్యాచారం చెయ్యడమో ఏదో ఒకటి జరగొచ్చు కదా. ఆ రకంగా చూస్తే ఏ గొడవాలేకుండా మనం చా....లా ప్రశాంతంగా, సుఖసంతోషాలతో ఓలలాడుతున్నట్లే. మనిషిలో అంతర్గంతంగా జంతువుకంటే క్రూరమైన, నీఛమైన గుణాలను వెలిబుచ్చేందుకు ఏ కారణం దొరకకపోవడమే ప్రపంచశాంతి అనిపిస్తోంది. కప్ప కావొచ్చు, జీసస్ కావొచ్చు, ఫ్యురుటోనో ఇంకోరో కావొచ్చు , ఎంత క్షోభ అనుభవించారో మనిషి క్రూరత్వానికి. ఆత్మలే నమ్మని నేను వాళ్ళ ఆత్మశాంతిని కోరలేను, జరిగినవాటికి బాధపడటం తప్ప.
మొత్తానికి ఇవన్నీ చదివాక నాకు తెలిసిన సత్యం :
బాధను భరించేందుకు అంతు ఉందే కానీ , బాధించేందుకు హద్దుల్లేనంత క్రూరత్వం మనిషికి స్వంతం అని.
కొన్ని ఆలోచనలు నాకు తెలుగులో కంటే ఇంగ్లీషులోనే ఎక్కువ మనసుకు దగ్గరగా అనిపిస్తాయి. ప్రస్తుతానికి నేను అలా మననం చేసుకుంటున్నది :
There seems to be a limit to the amount and intensity of pain a human being can bear, but when it comes to inflicting pain we are endless.
3 comments:
sagam chadivesarike gunde aagipothunda anipinchindi(ikkada mee warning pattinchukoledu),kanee thanani vallenduku target chesukunnaru, e vishayam oortiga chadivunte arthamayyedemokani na valla kaledu... manishiga puttinanduku siggu paduthunna.... magadini kananduku garva paduthunnanu...
manishi mrugam kante darunamga saati manishini himsinchagaladu anadaniki idoka example.., mrugalaina vati akalikosam leda aathma rakshana kosam champuthayi kani manishi ila cheyataniki karanam yemani chebutham ilanti vaallani mrugalatho polchithe avi badha padathayemo...
@Anonymous-1
there is no particular reason for her to become their target..she just happened to be the one "available" for them.
but...the cruelty or inhuman attitude towards co-humans is not restricted to males alone.
Women tooo did a lot of attrocious acts. but their percentage is very low compared to what men do . it is mainly because of the physical lack of strength for a woman in male dominated society.
you must google for the abuse of male IraQi prisoners by female U.S. soldiers.
i will write about this sooner.
@anonymous-2
absolutely true. Only humanbeing can imagine and commit such henious things.
Animals are very warm, and they kill for their food or insecurity or as a process in survival of fittest. not for pleasure.
Post a Comment